Nu har vi varit med om vår jobbigaste upplevelse någonsin när det gäller valpfödsel!
Inca började föda igår eftermiddag, det gick jättebra med dom fyra första valparna som kom med 30 minuters mellanrum, friska, pigga och fina valpar i bra storlek. Efter en halvtimme trodde vi nästa skulle komma, men tiden gick och efter en timme hade fortfarande inget hänt. Vi väntade ytterligare en stund, hon vilar säkert bara och samlar krafter, det är ju inte ofta valparna kommer så tätt och regelbundet som 30 minuter. Vi var ute och kissade, gick omkring lite ute på tomten nära ytterdörren så hon inte kom för långt ifrån sina valpar som låg i valplådan, gick in igen men inget värkarbete. Efter ytterligare en stunds väntan så börjar det rinna ut mörkgrönt fostervatten ur henne. Jag ringer Djursjukhuset i Karlstad och rådfrågar och dom vill gärna hänvisa oss till Strömsholm, Göteborg eller Kumla eftersom de inte har någon veterinär som jobbar natt, pga sjukdom!
Jag ber att få komma in och få henne undersökt iaf av den veterinären som slutar kl 24, innan vi ev. måste åka till Kumla. Jag bäddar in de fyra små liven i ett mjukt lakan och stoppar dom i en korg och vi åker in. Inca är så otroligt duktig, hon tittar så snällt på veterinären och sköterskan och låter sig undersökas på alla möjliga sätt. Hon vet att hon har sina små valpar i korgen och slickar på dom när hon kommer åt.
Hon röntgas, det tas två bilder på sidan och vi går tillbaka till undersökningsrummet. Veterinären ser att hon har 4-5 valpar kvar. En valp, den som står på tur, ser ut att ligga lite konstigt, så veterinären vill ta ytterligare en bild på magen uppifrån, så vi går tillbaka till röntgen och Inca är så duktig, kliver själv upp på röntgenbordet och ligger helt stilla med magen i vädret med matte pussandes i ansiktet. Dom tar kalcium- och glukosprov, värdena är bra. Veterinären törs inte ge Inca något som drar igång värkarbetet ifall valpen skulle fastna på vägen, när dom nu inte kan snitta henne där, så vi hänvisas till Kumla. Vi gör oss iordning för att gå ut till bilen, men då får Inca plötsligt krystvärkar igen. Hon krystar några gånger och ut kommer en liten valp som är grön/svart i färgen pga det missfärgade fostervattnet, valpen kom utan fostersäck och piper för fullt. Vilken lycka, värkarbetet har börjat igen!
Under loppet av en halvtimme har Inca fött tre friska valpar på sjukhusgolvet.
Valparna i korgen får komma ut på den sköna fällen och dia ordentligt innan vi åker hem.
Inca verkar vilja vila en stund nu, resterande valpar är långt in i magen så det kan ta ett tag innan nästa kommer. I bilen på väg hem föds ytterligare en valp, men denna lilla killen har en grön/svart moderkaka och är dödfödd. Hemma lägger sig Inca i valplådan och diar sina små igen och efter några minuter föder hon en stor, fin kille, men även han dödfödd. Jag torkar och massserar honom och hoppas att han vill börja andas, men nej. Efter nån timme kommer den sista valpen, den 10:e, en stor superfin hane, men även han är död. Jag masserar och torkar, vet egentligen att det är försent, men jag vill inte, jag vill inte! Förlossningen har troligen tagit för lång tid så att dom har dött av syrebrist. Så fruktansvärt ledsamt, så välskapta och fina!!!
I valplådan ligger nu sju friska, starka och matglada varelser som jag är oerhört tacksam för, fyra tikar och tre hanar. Inca är jättetrött, men hämtar sig långsamt och hon är så duktig!
