Från 100 % kontroll till att känna att man mist den totalt ett tag.
Vi är vana att ha stenkoll på våra hundar. Vi ser alltid när det börjar närma sig löp på tikarna, på många olika sätt. På vissa tikar ser man det tydligt och på andra lite mindre tydligt, men vi brukar alltid se intresset på hanhundarna när det är någonting på gång och då flyttar vi på tiken så hon inte går ihop med hanen längre, alternativt att hanen får flytta. (Vi flyttar ofta runt på våra hundar så de får en annan kompis att umgås med ett tag och får en ny hundgård att bo i)
I år har vi fått två oplanerade parningar!
Det är Timber som är pappa till båda kullarna och han har blivit en luring. Undrar om han kan vara så smart att han döljer det då han vet att tiken, alternativt han själv, får flytta när det är löp?! Han äter som vanligt, beter sig precis som vanligt tillsammans med tiken han går med, visar ABSOLUT ingenting när vi är i närheten eller när dom är ute och busar och springer i trädgården och hägnet. Det är precis som han vet att visar jag något så flyttar dom på henne.
Vi fick en chock när vi upptäckte detta, vi hade nu fått en tjuvparning till. Från att vara van vid att ha 100 % koll på allt och känslan som infinner sig där jag känner att vi tappat all kontroll för ett tag…!! Vad fasen är det som händer?!!
Tiken jag nu pratar om är Makita, syster till Minhja. Hon är en underbar tik, lika trevlig som sin mamma Inca och sin syster Minhja, supermysig och lättsam.
Jag började misstänka att något inte stod rätt till när det var ca fyra veckor kvar till valpning, då såg jag att hennes ämnesomsättning ändrades. Hon la på sig utan att få mer mat. Det gjorde mig fundersam i några dagar och gjorde också att jag tänkte tanken… men nej, det är omöjligt!
Men tankarna snurrade… Kan det verkligen vara så? Vi flyttade ju på Timber för att jag såg att hon var på väg att börja löpa. Timber bodde i en annan hundgård de följande åtta veckorna och sen flyttade vi tillbaka honom. Hon hade löpt klart för länge sen. Men… vad hände sen? Hon måste ha börjat löpa om…?! Och allt detta har skett utan att vi sett eller hört något!
Jag började misstänka och inse det katastrofala!
Jag såg som sagt att Makita la på sig, precis som hon sparade reserver. Jag märkte också att hon tittade på mig på ett helt annat sätt, det hade jag kanske kunnat se tidigare, med facit i hand, men inte en tanke på det. Hon ändrade sitt beteende i mycket, typiska dräktighetstecken och magen började sakta växa.
Dräktigheten var ett faktum!
Tankarna snurrade, vad skulle vi göra? Vad kunde vi göra? Vi kan ju inte göra något....? Hade vi sett när parningen gjordes så hade vi kunnat ge henne abortsprutor så klart, men nu går det ju inte. Oj, vad vi pratat, funderat och våndats.
Den 26 september födde Makita 8 friska, fina valpar. Fyra tikar och fyra hanar och alla är underbara.
Ni kan se bilder under fliken VALPAR / Limited Edition-kullen.
Nu söker vi hem till dessa valpar. Känner du att du önskar en friluftskompis som du kan ge ett kärleksfullt liv, så välkommen att höra av dig. Skicka mig gärna en presentation på cheeniks@live.com